Åh, hade en fantastisk förmiddag med kaninerna idag. Kände, för första gången på flera veckor, den där verkliga gnistan. SÅ FANTASTISKT. Otroligt roligt, jag har så mycket motivation för allt just nu. Det blev en dryg timmes promenad med Ara, och jag är väldigt nöjd över hur det fortlöpte, och hur bra jag blivit på att vara tålmodig och göra rätt (eller det jag i nuläget tror är bäst), sedan hoppade vi en kort krokbana jag hade ställt upp i trädgården en gång, och det kändes bra för att vara Ara som verkligen inte förstår krok. Stampe och jag tränade på att vara lugn i koppel hemma i trädgården i en halvtimme (han blir otroligt spänd och kutar runt helt galet, samt vill inte vänta på att bli upplyft utan springer iväg när en kommer nära.), och sedan hoppade vi samma krokbana två gånger. Det gick väldigt bra, är glad att jag börjar lära mig att ge honom utrymme. Han springer ofta mot hindret men glider sedan förbi det, och då är det inbjudande att tjuvhålla så att en styr in honom på hindret, och då hoppar han också perfekt, men det bästa är att låta honom springa ut och sedan korrigera, tror jag, för att han ska bli säkrare. Tror det är mer nyttigt, då han i det fallet lär sig att springa mot hindren själv, och att han inte bara hoppar för att jag styr honom mot ett hinder och det "kommer ivägen". Andra rundan tog han tre hinder på en gång (dvs han sprang på i samma tempo och jag behövde inte styra eller något). Även ganska nöjd med banan, har aldrig lyckats bygga en krokbana i vår trädgård förut som inte känts trång och ologisk. Guldstjärna till alla, alltså! Har även börjat skriva på en årssammanfattning, varav första delen kommer nedan. Del 1: Med endast några skälvande dagar kvar på 2017 tänker jag göra en sammanfattning av det gångna året, och alltså, vad mycket som har hänt. En del som har gjort liknande inlägg har utvärderat året genom att jämföra med de mål de hade satt upp i början av året för kaninerna, men när jag kollar tillbaka kan jag inte se att jag gjort några sådana. Vissa kanske tänker att det är är långt ifrån min grej att sätta upp mål, men så behöver det nödvändigtvis inte vara. Om vi tar konkreta prestationsmål på hoppbanan är det självfallet något jag om inte förkastar så iallafall något som jag lämnar till andra att göra bäst det passar dem, för det är inte något som jag finner någon mening i. Däremot ser jag inga fel i att sätta upp långsiktiga mål att jobba emot för varje individ, som därmed innefattar riktlinjer för vad jag kan träna på för att exempelvis stärka vår relation, göra dem lyckligare eller få dem att bli mindre stressade. Just begreppet mål ställer jag mig nog något emot, eftersom det syftar till att målet, åtminstone någon gång, bör uppfyllas, vilket inte är det jag åsyftar. Självfallet är det min önskan, men det tar tid och jag kan inte vara säker på att vi tillsammans någonsin når fram till slutresultatet, utan det jag vill åstadkomma är att vi försöker och rör oss i rätt riktning. Med det menas att jag tycker ordet mål lägger för stor vikt vid att ett problem ska lösas, eller att något ska bli bra, och att målsättning är ett mer lämpligt uttryck. För mig är det viktigare att det blir bättre, och det betyder att jag vill jobba mot den målsättning jag har satt upp, men att alla förväntningar som infinner sig vid mål byts ut mot förhoppningar, samt en strävan. Okej, nu har jag kanske märkt ord tillräckligt - det är själva inställningen jag vill åt. Att det inte är fel att jobba mot något som verkar omöjligt att nå, just för att det inte går att lyckas helt, utan att varenda steg som tas på vägen mot detta också har ett värde. Skriver klart nästa del imorgon, nu måste jag kila. Ha det fint så länge <3
0 Comments
Jag var ute med båda kaninerna innan lunch, det blev varsin promenad på en timme. Innan jag går in mer i detalj måste jag nämna hur OTROLIGT glad, nöjd och stolt jag är! Kaninerna var fantastiskt duktiga, allt mitt slit har gett resultat och jag klarade av att ha det tålamodet som behövs för det nya sättet att gå promenader jag börjat med. (Försöka släppa "prestationskravet" och inte göra varje promenad till en konditionsträning, utan få dem att gå framåt när de själva vill och inte bara när jag vill, samt våga äta, gräva, spana etc) Stampe var fruktansvärt fin. Det var lätt den bästa promenaden jag någonsin tagit med honom, han var så mycket mer avspänd än vad han brukar. Vi har utvecklats mycket under hösten, men den här promenaden var som att gå med en annan kanin. Han sprang inget alls, utan skuttade/lunkade fram, åt, grävde, stod på bakbenen, "utforskade" på egen hand och var inte rädd för mig. Så fantastiskt, började nästan gråta. Han har ju varit otroligt härlig hela hösten, men aldrig förut varit så avslappnat och vågat ta egna initiativ, utan hela tiden varit vaksam och enbart sprungit/gått eller suttit stilla, inget annat. (ex äta) Ara är i nuläget en mycket större utmaning för mig än Stampe. Sålänge vi är på vår gata (och ofta på andra ställen också) vill hon endast springa hem mot vårt hus, eller sitta stilla. Om jag ber henne gå åt det andra hållet, samt styr när det behövs, går det att övertala henne, men då är vi snabbt inne i det läget då hon inte gör någonting om jag inte ber henne att gå framåt. Hon har så mycket energi och nerver att det antingen blir det jag nyss nämnde, att hon springer när jag ber henne/springer hela tiden, eller att hon försöker kuta hemåt. Alternativ ett gör henne ganska lugn (inte stressad) men hon slappnar inte av, utan fokuset ligger enbart på att springa (hon är inte rädd eller stressad, det är svårt att förklara, hon springer i lagom takt och rakt fram, målinriktat, men hon utforskar/upptäcker inget och det blir därför en torftig promenad sett till den psykiska stimulansen.), alternativ två medför att hon tappar allt driv efter några gånger då hon sprungit hemåt, jag lyft upp henne och satt tillbaka henne där vi var. Då sätter hon sig i en klump och ser rädd ut, eller ställer sig med framtassarna på mina ben där jag sitter på huk bredvid henne. I det läget är det väldigt frestande att välja alternativ ett ändå, för att hon åtminstone ska få göra något. Visst, en konditionsträning kanske inte är det mest givande men i den stunden känns det mer meningsfullt än att jag tar ut henne i koppel för att hon ska sitta stilla i tjugo minuter och vi sedan ska gå hem. Fick ett smärre mentalt sammanbrott för att allt gick sämst och jag inte förstår hur jag ska hjälpa henne, det är svårt att fortsätta göra något (det här med att lyfta upp henne och sätta tillbaka henne åt rätt håll, men inte be henne att göra något och inte styra henne) när en inte vet om det är rätt väg att gå och det inte ger något resultat över huvud taget. Hur det än var, så började hon äta, tvätta sig och hoppa upp i mitt knä mer och mer, och efter en stund prövade jag att be henne en gång och hon kom då in i ett fantastiskt humör, exakt så som jag har drömt om. Det gick att be henne gå framåt, och gjorde det och stannade sen och åt eller gjorde något annat, och började gå självmant när jag lät henne vara en stund. Jag kunde interagera med henne ibland, utan att det störde eller förstörde, hon gjorde det jag bad om men det avbröt inte hennes positiva inställning. Riktigt härligt! Ska försöka bibehålla den känslan och utveckla den, samt mitt sätt att stödja henne när det blir för mycket för henne. Hon är stentuff, men också väldigt känslig. Blev mycket mer text om Ara, men idag var hon mer klurig och därav mer att resonera om. För er som firar jul önskar jag er en god jul i förskott, och ni andra hoppas jag får en riktigt fin helg! /ANNA, STAMPE OCH ARA <3 Godafton, wow vilken bra uppdatering det blev... suck. Vet ärligt talat inte varför, för särskilt mycket annat har jag inte haft för mig. Har väl helt enkelt gått in i julstämningen för mycket, bakar godis och kakor varenda minut i princip, och har tappat all ork för att göra något som är det minsta jobbigt eller känns som ett måste. Jaja, är bara att ta nya tag efter julhelgen, för innan den har jag fortfarande en del saker kvar att fixa. Hoppas det är bra med er? Kaninerna och jag mår bra, vi har verkligen inte gjort något särskilt de senaste dagarna, utan de har varit ute i hagen (=större delen av vår trädgård) någon-några timmar per dag. Kommer kunna lägga mycket tid och energi på dem under detta lov och hoppas på att få upp den där gnistan för kaninerna och även sociala medier runt omkring så att den räcker till när vardagen kommer åter. 2018 ska jag få till bra rutiner, visst, jag är en klyscha, men det är värt att försöka!
Första inlägget! Eftersom det är så sent blir dagens tema något kort: Koppel. Går självfallet att utveckla, men idag håller jag mig kortfattad. Jag har tre fyrameterskoppel och ett sexmeterskoppel, varav sexmeterskopplet är mitt nyaste förvärv och det jag använder mest. Fördelarna är självfallet att en hamnar längre ifrån kaninen och inte stör eller stressar lika mycket, speciellt Stampe märker jag blir påverkad av om jag springer närmare än fem meter bakom när vi väl springer. Något jag tycker är lite svårt är dock att en hamnar så långt ifrån kaninen, speciellt när vi går på trotoarer etc då det blir svårt att parera, bromsa upp kaninen, om de plötsligt får för sig att springa ut rätt i vägen eller något sådant, kopplet är väldigt långt när det är slackt liksom. I hoppningen har jag hittills använt fyrameters, men min tanke är att beställa ett femmeters att ha i vår, åtminstone i rakbana! ✨💫
Nu har jag haft det näst sista provet för terminen (Wiho!) vilket betyder att julen närmar sig och så även tider av mer fritid! Ska bli så härligt att äntligen kunna ge kaninerna den tid vi behöver för att det ska vara VI. Har så smått börjar med detta och det går än så länge bra, ska berätta lite mer om det senare. Kort sagt handlar det om tid, jag behöver ge oss tid för att det ska kunna finnas ett oss, och jag behöver ge mig själv tid att umgås med kaninerna på ett kravlöst sätt. Jag vill inte känna några måsten när det kommer till dem, utan jag vill att det ska vara naturligt, att de inte ska vara något jag planerar in utan något jag prioriterar naturligt. Till det jag skulle ta upp idag: för att få upp uppdateringen på bloggen tänker jag göra en "julkalender" här (inspo från bästa @pollyandpupp på instagram, länkar hennes blogg nedan!) där jag helt enkelt skriver ett kort inlägg om dagen fram tills julafton! Min tanke är att ta upp ett ämne eller ett ord varje dag och säga mina tankar om det. Ibland kommer det bli längre inlägg med mer djupgående resonemang och ibland enkla frågor med korta svar. Låter detta bra? Första inlägget kommer då komma imorgon, 8e december, och på så vis blir det alltså 17 inlägg totalt om jag lyckas hålla mig till planen. Kulkul!
Ha det fint kompisar så hörs vi imorrn <3 Edits blogg - kolla in den! www.editskaniner.weebly.com HEJ! Det var ett tag sedan sist. Jag har haft ett otroligt hektiskt november där kaninerna tyvärr inte kommit i första rummet hela tiden, men det planerar jag att ta igen kommande månad! Kanske är det temporärt, men just nu har jag en fruktansvärd motivation och hoppfullhet, är så otroligt redo för att äntligen göra allt rätt - iallafall så mycket jag kan. Jag ska umgås med kaninerna på deras plan, stimulera dem psykiskt och fysiskt samt spendera TID med dem och skapa bra rutiner för både dem och allting runt omkring dem!
Hoppas ni får en superfin söndag och glad advent till de av er som firar sådant, kommer uppdatera lite mer i framtiden <3 |
BLOGG
Här kommer det uppdateras (förhoppningsvis) frekvent om vår vardag, framtida planer, åsikter och andra tankar som rör kaniner och kaninhoppning. ARKIV
August 2018
KATEGORIER
All
|