Åh, hade en fantastisk förmiddag med kaninerna idag. Kände, för första gången på flera veckor, den där verkliga gnistan. SÅ FANTASTISKT. Otroligt roligt, jag har så mycket motivation för allt just nu. Det blev en dryg timmes promenad med Ara, och jag är väldigt nöjd över hur det fortlöpte, och hur bra jag blivit på att vara tålmodig och göra rätt (eller det jag i nuläget tror är bäst), sedan hoppade vi en kort krokbana jag hade ställt upp i trädgården en gång, och det kändes bra för att vara Ara som verkligen inte förstår krok. Stampe och jag tränade på att vara lugn i koppel hemma i trädgården i en halvtimme (han blir otroligt spänd och kutar runt helt galet, samt vill inte vänta på att bli upplyft utan springer iväg när en kommer nära.), och sedan hoppade vi samma krokbana två gånger. Det gick väldigt bra, är glad att jag börjar lära mig att ge honom utrymme. Han springer ofta mot hindret men glider sedan förbi det, och då är det inbjudande att tjuvhålla så att en styr in honom på hindret, och då hoppar han också perfekt, men det bästa är att låta honom springa ut och sedan korrigera, tror jag, för att han ska bli säkrare. Tror det är mer nyttigt, då han i det fallet lär sig att springa mot hindren själv, och att han inte bara hoppar för att jag styr honom mot ett hinder och det "kommer ivägen". Andra rundan tog han tre hinder på en gång (dvs han sprang på i samma tempo och jag behövde inte styra eller något). Även ganska nöjd med banan, har aldrig lyckats bygga en krokbana i vår trädgård förut som inte känts trång och ologisk. Guldstjärna till alla, alltså! Har även börjat skriva på en årssammanfattning, varav första delen kommer nedan. Del 1: Med endast några skälvande dagar kvar på 2017 tänker jag göra en sammanfattning av det gångna året, och alltså, vad mycket som har hänt. En del som har gjort liknande inlägg har utvärderat året genom att jämföra med de mål de hade satt upp i början av året för kaninerna, men när jag kollar tillbaka kan jag inte se att jag gjort några sådana. Vissa kanske tänker att det är är långt ifrån min grej att sätta upp mål, men så behöver det nödvändigtvis inte vara. Om vi tar konkreta prestationsmål på hoppbanan är det självfallet något jag om inte förkastar så iallafall något som jag lämnar till andra att göra bäst det passar dem, för det är inte något som jag finner någon mening i. Däremot ser jag inga fel i att sätta upp långsiktiga mål att jobba emot för varje individ, som därmed innefattar riktlinjer för vad jag kan träna på för att exempelvis stärka vår relation, göra dem lyckligare eller få dem att bli mindre stressade. Just begreppet mål ställer jag mig nog något emot, eftersom det syftar till att målet, åtminstone någon gång, bör uppfyllas, vilket inte är det jag åsyftar. Självfallet är det min önskan, men det tar tid och jag kan inte vara säker på att vi tillsammans någonsin når fram till slutresultatet, utan det jag vill åstadkomma är att vi försöker och rör oss i rätt riktning. Med det menas att jag tycker ordet mål lägger för stor vikt vid att ett problem ska lösas, eller att något ska bli bra, och att målsättning är ett mer lämpligt uttryck. För mig är det viktigare att det blir bättre, och det betyder att jag vill jobba mot den målsättning jag har satt upp, men att alla förväntningar som infinner sig vid mål byts ut mot förhoppningar, samt en strävan. Okej, nu har jag kanske märkt ord tillräckligt - det är själva inställningen jag vill åt. Att det inte är fel att jobba mot något som verkar omöjligt att nå, just för att det inte går att lyckas helt, utan att varenda steg som tas på vägen mot detta också har ett värde. Skriver klart nästa del imorgon, nu måste jag kila. Ha det fint så länge <3
0 Comments
Jag var ute med båda kaninerna innan lunch, det blev varsin promenad på en timme. Innan jag går in mer i detalj måste jag nämna hur OTROLIGT glad, nöjd och stolt jag är! Kaninerna var fantastiskt duktiga, allt mitt slit har gett resultat och jag klarade av att ha det tålamodet som behövs för det nya sättet att gå promenader jag börjat med. (Försöka släppa "prestationskravet" och inte göra varje promenad till en konditionsträning, utan få dem att gå framåt när de själva vill och inte bara när jag vill, samt våga äta, gräva, spana etc) Stampe var fruktansvärt fin. Det var lätt den bästa promenaden jag någonsin tagit med honom, han var så mycket mer avspänd än vad han brukar. Vi har utvecklats mycket under hösten, men den här promenaden var som att gå med en annan kanin. Han sprang inget alls, utan skuttade/lunkade fram, åt, grävde, stod på bakbenen, "utforskade" på egen hand och var inte rädd för mig. Så fantastiskt, började nästan gråta. Han har ju varit otroligt härlig hela hösten, men aldrig förut varit så avslappnat och vågat ta egna initiativ, utan hela tiden varit vaksam och enbart sprungit/gått eller suttit stilla, inget annat. (ex äta) Ara är i nuläget en mycket större utmaning för mig än Stampe. Sålänge vi är på vår gata (och ofta på andra ställen också) vill hon endast springa hem mot vårt hus, eller sitta stilla. Om jag ber henne gå åt det andra hållet, samt styr när det behövs, går det att övertala henne, men då är vi snabbt inne i det läget då hon inte gör någonting om jag inte ber henne att gå framåt. Hon har så mycket energi och nerver att det antingen blir det jag nyss nämnde, att hon springer när jag ber henne/springer hela tiden, eller att hon försöker kuta hemåt. Alternativ ett gör henne ganska lugn (inte stressad) men hon slappnar inte av, utan fokuset ligger enbart på att springa (hon är inte rädd eller stressad, det är svårt att förklara, hon springer i lagom takt och rakt fram, målinriktat, men hon utforskar/upptäcker inget och det blir därför en torftig promenad sett till den psykiska stimulansen.), alternativ två medför att hon tappar allt driv efter några gånger då hon sprungit hemåt, jag lyft upp henne och satt tillbaka henne där vi var. Då sätter hon sig i en klump och ser rädd ut, eller ställer sig med framtassarna på mina ben där jag sitter på huk bredvid henne. I det läget är det väldigt frestande att välja alternativ ett ändå, för att hon åtminstone ska få göra något. Visst, en konditionsträning kanske inte är det mest givande men i den stunden känns det mer meningsfullt än att jag tar ut henne i koppel för att hon ska sitta stilla i tjugo minuter och vi sedan ska gå hem. Fick ett smärre mentalt sammanbrott för att allt gick sämst och jag inte förstår hur jag ska hjälpa henne, det är svårt att fortsätta göra något (det här med att lyfta upp henne och sätta tillbaka henne åt rätt håll, men inte be henne att göra något och inte styra henne) när en inte vet om det är rätt väg att gå och det inte ger något resultat över huvud taget. Hur det än var, så började hon äta, tvätta sig och hoppa upp i mitt knä mer och mer, och efter en stund prövade jag att be henne en gång och hon kom då in i ett fantastiskt humör, exakt så som jag har drömt om. Det gick att be henne gå framåt, och gjorde det och stannade sen och åt eller gjorde något annat, och började gå självmant när jag lät henne vara en stund. Jag kunde interagera med henne ibland, utan att det störde eller förstörde, hon gjorde det jag bad om men det avbröt inte hennes positiva inställning. Riktigt härligt! Ska försöka bibehålla den känslan och utveckla den, samt mitt sätt att stödja henne när det blir för mycket för henne. Hon är stentuff, men också väldigt känslig. Blev mycket mer text om Ara, men idag var hon mer klurig och därav mer att resonera om. För er som firar jul önskar jag er en god jul i förskott, och ni andra hoppas jag får en riktigt fin helg! /ANNA, STAMPE OCH ARA <3 Godafton, wow vilken bra uppdatering det blev... suck. Vet ärligt talat inte varför, för särskilt mycket annat har jag inte haft för mig. Har väl helt enkelt gått in i julstämningen för mycket, bakar godis och kakor varenda minut i princip, och har tappat all ork för att göra något som är det minsta jobbigt eller känns som ett måste. Jaja, är bara att ta nya tag efter julhelgen, för innan den har jag fortfarande en del saker kvar att fixa. Hoppas det är bra med er? Kaninerna och jag mår bra, vi har verkligen inte gjort något särskilt de senaste dagarna, utan de har varit ute i hagen (=större delen av vår trädgård) någon-några timmar per dag. Kommer kunna lägga mycket tid och energi på dem under detta lov och hoppas på att få upp den där gnistan för kaninerna och även sociala medier runt omkring så att den räcker till när vardagen kommer åter. 2018 ska jag få till bra rutiner, visst, jag är en klyscha, men det är värt att försöka!
Första inlägget! Eftersom det är så sent blir dagens tema något kort: Koppel. Går självfallet att utveckla, men idag håller jag mig kortfattad. Jag har tre fyrameterskoppel och ett sexmeterskoppel, varav sexmeterskopplet är mitt nyaste förvärv och det jag använder mest. Fördelarna är självfallet att en hamnar längre ifrån kaninen och inte stör eller stressar lika mycket, speciellt Stampe märker jag blir påverkad av om jag springer närmare än fem meter bakom när vi väl springer. Något jag tycker är lite svårt är dock att en hamnar så långt ifrån kaninen, speciellt när vi går på trotoarer etc då det blir svårt att parera, bromsa upp kaninen, om de plötsligt får för sig att springa ut rätt i vägen eller något sådant, kopplet är väldigt långt när det är slackt liksom. I hoppningen har jag hittills använt fyrameters, men min tanke är att beställa ett femmeters att ha i vår, åtminstone i rakbana! ✨💫
Nu har jag haft det näst sista provet för terminen (Wiho!) vilket betyder att julen närmar sig och så även tider av mer fritid! Ska bli så härligt att äntligen kunna ge kaninerna den tid vi behöver för att det ska vara VI. Har så smått börjar med detta och det går än så länge bra, ska berätta lite mer om det senare. Kort sagt handlar det om tid, jag behöver ge oss tid för att det ska kunna finnas ett oss, och jag behöver ge mig själv tid att umgås med kaninerna på ett kravlöst sätt. Jag vill inte känna några måsten när det kommer till dem, utan jag vill att det ska vara naturligt, att de inte ska vara något jag planerar in utan något jag prioriterar naturligt. Till det jag skulle ta upp idag: för att få upp uppdateringen på bloggen tänker jag göra en "julkalender" här (inspo från bästa @pollyandpupp på instagram, länkar hennes blogg nedan!) där jag helt enkelt skriver ett kort inlägg om dagen fram tills julafton! Min tanke är att ta upp ett ämne eller ett ord varje dag och säga mina tankar om det. Ibland kommer det bli längre inlägg med mer djupgående resonemang och ibland enkla frågor med korta svar. Låter detta bra? Första inlägget kommer då komma imorgon, 8e december, och på så vis blir det alltså 17 inlägg totalt om jag lyckas hålla mig till planen. Kulkul!
Ha det fint kompisar så hörs vi imorrn <3 Edits blogg - kolla in den! www.editskaniner.weebly.com HEJ! Det var ett tag sedan sist. Jag har haft ett otroligt hektiskt november där kaninerna tyvärr inte kommit i första rummet hela tiden, men det planerar jag att ta igen kommande månad! Kanske är det temporärt, men just nu har jag en fruktansvärd motivation och hoppfullhet, är så otroligt redo för att äntligen göra allt rätt - iallafall så mycket jag kan. Jag ska umgås med kaninerna på deras plan, stimulera dem psykiskt och fysiskt samt spendera TID med dem och skapa bra rutiner för både dem och allting runt omkring dem!
Hoppas ni får en superfin söndag och glad advent till de av er som firar sådant, kommer uppdatera lite mer i framtiden <3 Hej finisar, att det fortfarande finns några ihärdiga själar som regelbundet kikar in här? Som ni märkt har jag legat lite lågt på sistone, jag har tagit en paus från sociala medier (och därmed också @stampetherabbit) sedan ungefär två veckor tillbaka. Jag är lite velande i mitt kaninliv just nu, det mesta känns fel helt enkelt. Kaninhoppningen blir det naturligt en paus i nu när vintern kommer, vilket för min del är välbehövligt. Jag behöver hitta tillbaka till min kaninhoppningsfria kaninvardag, och hitta rutiner som jag tycker passar och gör mina kaniners liv till det bästa möjliga utefter mina förutsättningar - och just nu är jag inte där. Mer uppdatering kommer om någon vecka, håll ut! xx
Jag har kommit till en vändpunkt i min kaninhantering, eller kanske snarare ett vägskäl. Tror det var i slutet av förra veckan som jag, under en promenad, kom att tänka på en sak. Och nu står jag här - med två vägar framför mig. Jag har sett så otroligt platt på kaninhantering, det finns så mycket jag tror att jag har missat. Det fascinerar mig hur jag kunde tro att jag hade koll på nästan allt, när jag i själva verket inte visste något alls, men så är ju livet - när en har tagit sig till en ny platå eller kommit till en insikt och kan se det större perspektivet, känns allt som en gjorde innan det som något främmande, trångsynt och tvådimensionellt. Som många vet har promenader varit mitt (enda) budord när det kommer till kaninhantering. Promenader. Alla problem kan lösas med Promenader. Jag tänkte på det som något som ständigt ska gå Bättre. För en promenad kan gå Dåligt eller Bra eller någonstans däremellan. Såklart vägde jag in olika faktorer, men i slutändan summerades dem ihop för att avgöra hur Bra promenaden var. För målet var - att bli Bättre på promenader. Jag såg det som något som med träning blev bättre och bättre, även fast det såklart inte gick spikrakt framåt fanns det bara fram eller bak. Jag tänkte aldrig på att allt inte går rakt framåt eller bakåt utan ibland åt sidan också. Strävan efter den Bra promenaden Vad var då en bra promenad? För mig, en där jag med så små hjälper som möjligt kunde be kaninen gå dit jag ville. Jag skulle säga att den här resan tar fart under våren 2017, då jag för första gången börjar ta "riktiga" promenader. Jag började gå olika slingor med kaninerna och promenaderna skedde oftare och oftare. Under hösten har verkligen kaninerna utvecklats under promenaderna, konditionen sköt i höjden och de var mer med på mina noter än någonsin, och promenadslingorna började bli längre och längre. Men hur såg promenaderna ut? Jag sätter ner kaninen, kaninen går, när kaninen stannar och kollar väntar jag en liten stund innan jag ber kaninen gå igen och kaninen börjar då gå. I dagsläget kan jag utan problem gå en promenad på 1 kilometer utan att kaninen blir trött eller att jag behöver vara "på" den särskilt mycket. Jag har lärt mig att läsa av när det är tillfälle att ge en drivande hjälp (gå närmare) och när det inte kommer ge någon effekt/att de bara kommer ta något steg. Japp, i nuläget har mina kaniner SUPERkondition. Jag springer 800-1200m med dem nästan varje dag och kan hålla mig fem meter bakom större delen av promenaden. Varför ändra något? För att det kanske inte är det här jag vill. Jag vill kunna ha en kontakt med min kanin. Jag vill kunna lyfta upp min kanin utan att den springer iväg. Jag vill att min kanin ska känna förtroende för mig. Jag vill att min kanin ska få vara kanin ibland. Konditionsträning i all ära, den behövs och jag tänker inte sluta med den. Men jag har insett att det är stor skillnad på en promenad och en konditionsträning - och båda dessa är viktiga. Det mina kaniner har tappat, eller tappat är kanske fel ord, är att vara KANINER under promenaden. Gräva, äta och strosa runt. Jag har kanske hittills gett intentionen av att allt jag gjort tidigare varit fel - inte alls. Mycket jag har gjort är bra och det kommer jag fortsätta med, men vissa saker har jag helt enkelt tappat bort och dessa behöver jag hitta tillbaka till. Det kravlösa umgänget. Jag har skrivit ett blogginlägg om detta för några månader sedan, (som ni kan läsa här! om ni inte redan gjort det), men ändå har jag helt blundat för detta. För det är en av de två saker jag saknar i mitt tänk just nu - jag behöver komma närmare kaninerna, få dem att lita på mig. Jag tror det handlar om att spendera tid tillsammans på hemmaplan, att aktivt umgås med dem och inte enbart fodra och ge vatten. Det är alltså en av sakerna jag ska börja med - spendera tid vid deras bur. Få dem att känna sig trygga med att bli gosade med och upplyfta i buren. Det är inget superstort problem i nuläget, inte alls, men jag tror att jag behöver utnyttja buren, deras innersta revir, och få dem att fullkomligt acceptera mig där för att det ska fungera överallt annars också. Att vara kanin, något jag tog upp några stycken upp. Jag har "tränat bort" några naturliga beteenden såsom att äta och gräva (inte aktivt, jag har inte bett dem att låta bli utan enbart inte uppmuntrat dem till att, vilket lett till att de (Ara, Stampe har aldrig varit så pass mycket "kanin" som han är nu) slutat med det). Mina kaniner tvättar sig, spanar eller skuttar när vi är ute. De vet att vi är ute och springer den rundan vi brukar springa, i nuläget behöver jag sällan styra särskilt mycket, de börjar veta vart de ska. Vi har format en rutin. Det jag missat är att jag fokuserat på Rundan. Att vi ska börja från vårt hus och därifrån gå en Runda. Av någon anledning har jag undvikit att gå tillbaka i mina egna spår, jag skulle aldrig kommit på tanken att gå rakt fram och sedan vända och gå exakt samma väg tillbaka. Varför? Ärligt talat vet jag inte riktigt. Mina kaniner har alltid vetat åt vilket håll hem ligger och därför blev det så att jag "behövde" bestämma en rutt i förväg, bestämma en väg vi skulle gå för att de helt enkelt springer hem om jag inte ber dem gå någon annan stans. Men i min iver att träna promenader och träna kondition har jag helt glömt bort det som finns bredvid den stig jag brukar springa på i skogen, och alla möjligheter som det bjuder. Nu har jag kommit så pass långt i deras träning och jag så långt i min utveckling att vi är mogna nu. För nästa steg. Vi ska ta oss till nästa nivå. Helt ärligt? Jag tror det kommer bli fruktansvärt jobbigt, tids- och tålamodskrävande och emotionellt påfrestande. Jag skulle kunna fortsätta som jag gör nu, vilket kanske är den bästa vägen till en Bra Hoppkanin, men det är inte den bästa vägen till en glad och lycklig kanin, i mitt tycke. En hundraprocentig tillit kommer mina kaniner nog aldrig få till mig, Ara är alldeles för egen och Stampe alldeles för cynisk och misstänksam. Men det spelar ingen roll - jag kan jobba mot det målet ändå. Bara för att jag kanske inte kommer uppfylla det betyder det inte att resan dit inte är värd det. För det är den. Jag älskar ju att jobba med mina kaniner, i med- och motgång. Det betyder inte att jag älskar motgångar, verkligen inte. Ska jag vara ärlig tycker jag nästan att jag romantiserat dem, motgångarna alltså. Det är inte så jäkla glamouröst att ha kanin, mina kaniner har inte bara blivit så pass sociala och tillgivna som de är eller så pass duktiga på att hoppa eller så enkla att ta promenader som de är. Det har krävts otroligt mycket jobb, och motgångar är mer norm än undantag. Även fast jag uttryckligen sagt att jag helst vill ha kaniner som är lite knepigare, vilket jag fortfarande står för, betyder inte det att jag tycker om känslan av motgång - den är precis lika tuff för mig som för alla andra. Men de små framsteg som sker, känslan av dem är helt otrolig. Vissa kanske inte tycker att det är värt det, och i många stunder inte jag heller, men jag ser det dels som en utmaning för mig som person, att kunna hantera motgångar och klara av att fortsätta försöka även när allt går dåligt, och också är det för mina kaniners skull. Det är alltid värt att kämpa för dem, hur jobbigt det än känns. Sådär, där har vi äntligen ett lite längre inlägg! Jag vet inte riktigt om ni förstår vad jag menar, men jag hoppas på att ni tyckte det var roligt att läsa mina tankar om min kaninhantering just nu! Hoppas att ni alla får en fin kväll och så hörs vi igen nästa vecka! Hej igen! Har precis slagit mig ned vid datorn efter två höstpromenader med kaninerna och ska nu försöka få ihop tre blogginlägg på 45 minuter - önska mig lycka till haha. I detta inlägg hade jag kort tänkt sammanfatta dagens promenader, ett vardagsinlägg, och sedan tänkte jag skriva ytterligare två inlägg jag tänkte publicera senare i veckan. Jag har fått massvis med bra idéer senaste dagarna när det kommer till min kaninhantering, promenader och även idéer till denna blogg & hemsida. Kul kul! Hoppas jag kan ta mig tiden till att göra det jag skulle vilja, då jag har en del roliga saker som håller på att ta form i mitt huvud. Trots att jag inte riktigt tyckt bloggen levt upp till mina målsättningar hittills är det flera stycken som ihärdigt fortsatt läsa samt hört av sig till mig och sagt att jag inspirerar dem vilket är mer än vad jag vågat hoppas på! Otroligt roligt att höra, tackar ödmjukast! För det är ju det som är målet med denna hemsida - att dela min syn på allt som rör kaniner, bidra till ökad kunskap om och höjd status av kaniner samt inspirera andra. Jag följer själv några av de få kaninbloggar som finns och tycker det är nyttigt, lärorikt och framför allt otroligt viktigt att lyssna till andras idéer - jag tror att det är ett problem att bli för låst vid sina egna idéer. Självklart ska en göra det en tror är bäst för sina kaniner, och jag hoppas innerligt att alla sköter sina kaniner på de sätt de tror är bäst för dem, men det jag menar är att det är viktigt att våga fråga, undra och utvecklas. Om en tror sig veta allt, slutar en att försöka förbättras och utvecklas - såklart ska du tro på dig själv, men det är rent ut sagt farligt att se sig själv som ofelbar. Nej, det där lite på väg mot vad fredagens inlägg ska handla om - nu måste jag gå vidare till dagens inlägg: en vardagsuppdatering!
Idag var jag ute med Ara och Stampe, och generellt tycker jag det gick bra. ARA Min promenad med Ara började rent ut sagt fruktansvärt, var länge sedan hon var stressad, nervig och lättskrämd. Hon är livrädd för cyklar, men förutom det är hon ganska cool - hon kan hoppa till/rusa iväg någon gång ibland, eller bli uppskrämd av något och sitta stilla och vara lite skärrad i någon minut, men på sistone har hon mognat och brukar aldrig vara rent ut sagt rädd; spritta till av minsta ljud, bli skrämd av varenda människa som kommer och så vidare. Lite oflyt hade vi också, en helikopter och två flygplan de första tio minuterna, suck. Jag är dock otroligt nöjd med mig själv och min förning idag - vilket jag faktiskt är stolt över att kunna säga också. Jag tog det lugnt, blev inte stressad själv eller irriterad på mig själv utan gjorde som jag ska göra. Och - jag lät det ta TID. Detta är vad ett av inläggen jag håller på att skriva kommer handla om, en aha-upplevelse jag fick typ.. igår? Har fått helt nya infallsvinklar på min kaninhantering och har massvis med nya idéer. Jag har tänkt så otroligt, hur ska jag uttrycka det, platt? innan. Tur att det aldrig är för sent, eller för tidigt, att utvecklas! Kort sagt fokuserade jag inte på att gå exakt åt det håll vi skulle så fort jag kunde, och bad henne heller inte gå varenda gång jag kom nära utan blandade att ge kommandon för att gå med att bara sitta nära och få henne känna sig bekväm i min närvaro. Score! Otroligt härlig känsla i slutet av promenaden också, vilket var kul. STAMPE Stampe då? Jodå, jag tycker att det rullar på bra med honom. Han är fortfarande spänd och stressad i början av promenader, men det lossnar under tiden och andra halvan brukar kännas bra. Samma fokus med honom som med Ara just nu, att få dem vara bekväma i min närvaro när vi är ute i koppel - att jag ska kunna sitta bredvid dem och ta upp dem utan bekymmer. Idag gick vi från att i början springa iväg, samt om jag tog i kopplet inte stanna utan vilt kasta sig, när jag ville sitta 1m ifrån honom, till att han slappnade av nog för att kunna äta och tvätta sig, även fast jag satt nära honom. Förutom att han ibland gärna accelererar när han väl börjat springa, att det bara går fortare och fortare tills han inte hinner med sig själv, känns det som att mycket fungerar bra nu. För att vara på det stadium vi är nu, alltså. En del saker tror jag att vi kommer lära oss om några månader, och en del saker kommer kanske aldrig förändras för att han är just som han är. Att han vanligtvis är stressad så fort jag tar ut honom i koppel är en sådan sak, tror jag. Det försvinner ju, nu för tiden "samlar han sig" efter någon minut, men själva spändheten och hans direkta misstro i ögonblicket han sätts ned, det är något jag tror är en del av hans lite cyniska personlighet. Jag tror det är viktigt att inse att kaninerna är individer och har små egenheter som kanske inte går att förändra. Missförstå mig rätt, det betyder inte att det rättfärdigar att inte jobba med de problemen med ursäkten "det är bara hur hen är". För mig betyder det att jag accepterar att det är så, men inte för det slutar jobba mot ett mål, även om jag inte förväntar mig att Stampe kommer förändras i just detta. Några korta kvällsfunderingar, hoppas ni tyckte det var roligt att läsa! Lovar att åtminstone få upp ett av de två inlägg jag har börjat skriva i tanken denna vecka, och hoppas också på att få upp en youtubevideo jag spelade in i lördags. Ta hand om er, har ni frågor eller förslag på inlägg får ni mer än gärna kommentera! <3 Anna, Stampe och Ara Godmorgon!
Kommande veckor kommer jag ÄNTLIGEN kunna lägga lite mer tid på bloggen och youtube eftersom det är väldigt lugnt i skolan just nu. Idag ska jag spendera massvis med tid med kaninerna då de verkligen blivit nedprioriterade de två senaste veckorna, usch. Känns så tråkigt när jag vanligtvis tar ut dem varje dag, och nu på sistone har det blivit var annan - var tredje dag :( Så - nya tag! Idag står varsin lång skogspromenad på schemat samt storstädning av deras bur. Sen ska jag eventuellt fota höstbilder, om vädret ger med sig, annars blir det kanske en youtubevideo. Har faktiskt fått en och annan fråga om när nästa youtubevideo kommer upp vilket är superkul! Har två halvfärdiga videos på gång, en om min och Aras utveckling tillsammans och en "vlogg" från en hoppträning, så vi får se om jag gör klart dem eller påbörjar en ny. Ska även göra en plan för vad jag ska lägga upp på bloggen, det vill säga bestämma ämnen på de lite längre inlägg jag tänker att jag ska lägga upp någon gång per vecka. Kanske ägnar jag också lite tid åt designen på bloggen, strukturerar upp kategorierna och uppdaterar lite information. Ska göra en flik med allmän information om kaniner, hur jag tror att en seltränar och hopptränar kaniner samt med länkar till uppfödare jag rekommenderar och hemsidor/bloggar jag tycker upplyser om kaniner. Nu ska jag äta frukost, ha det bra så hörs vi ikväll! <3 |
BLOGG
Här kommer det uppdateras (förhoppningsvis) frekvent om vår vardag, framtida planer, åsikter och andra tankar som rör kaniner och kaninhoppning. ARKIV
August 2018
KATEGORIER
All
|